Här presenteras finansartiklar som berör områdena nationalekonomi och finansiell ekonomi. Dessa artiklar handlar om teorier och forskning kring nationalekonomi och finansiell ekonomi.
Enligt Finansinspektionen är avsikten med de allmänna råden om en begränsning av belåningsgraden att begränsa ökningen av bolån med hög belåningsgrad. Om värdet på säkerheten skulle sjunka kan låntagare med hög belåningsgrad hamna i en situation där deras bolån överstiger bostadens marknadsvärde (s.k. negative equity), varför konsumentskydd nämns som ett av de viktigaste syftena med belåningsgränsen.

För att kunna vidta korrekta policyåtgärder som påverkar finansiella marknader är det viktigt att förstå vad marknadens riskpremie består av och hur dess sammansättning påverkats under krisen. Ju större kunskaper man har om riskpremien och de faktorer som påverkar den, desto lättare blir det att genomföra relevanta policyåtgärder för att minska riskpremien.

Jag har arbetat med att lösa finanskriser i nästan två decennier. Det började här i Sverige med bankkrisen i början av 1990-talet. Längre fram kom jag som anställd på Internationella valutafonden (IMF) att resa runt i världen för att hjälpa till med krislösning i många olika länder, vilket gav mig möjlighet att uppleva många besvärliga situationer från insidan.

Inflationsmålet står i centrum för Riksbankens penningpolitik. Målet formuleras som att den årliga förändringen av konsumentprisindex (KPI) ska vara 2 procent. Vad gäller själva målet för penningpolitiken finns ingen skillnad mellan teori och praktik. Både teori och praktik visar att en låg och stabil inflation skapar gynnsamma förutsättningar för utvecklingen av ekonomin på lång sikt.

I juli beslutade Riksbankens direktion att sänka reporäntan till 0,25 procent. Samtidigt fattade man följdbeslut om att sänka inlåningsräntan och utlåningsräntan. Dessa två räntor bildar tillsammans den så kallade räntekorridoren, som är en viktig del i hur Riksbanken styr den allra kortaste räntan, den så kallade dagslåneräntan.

Under det senaste året har störningar på de finansiella marknaderna hotat den finansiella stabiliteten och gjort det svårt att genomföra penningpolitiken i flera länder. Centralbankerna har bemött den här utvecklingen genom att vidta extraordinära åtgärder i syfte att upprätthålla den finansiella stabiliteten och underlätta för företag och hushåll att få lån.

För att förstå upprinnelsen till krisen går det inte att bortse från vissa faktorer i det makroekonomiska landskapet. Det gäller speciellt de stora globala obalanser som byggdes upp under en längre tid. I de snabbt växande ekonomierna i de oljeproducerande länderna och Asien, särskilt Kina, blev det inhemska sparandet större än vad som behövdes för att finansiera investeringar på hemmaplan. Det ledde till stora överskott i bytesbalansen. Stora kapitalbelopp byggdes upp och sökte sig ut på de globala finansmarknaderna. De användes bland annat för att köpa finansiella tillgångar i väst.

Kronförsvagningen hänger främst ihop med den internationella finansiella krisen. I finansiella orostider med betydande osäkerhet såsom bland annat växelkursutvecklingen tenderar små valutor som den svenska kronan att försvagas. Det är svårt att förklara den senaste tidens kronförsvagning utifrån till exempel skillnader i produktivitet, BNP-tillväxt eller utvecklingen i bytesbalansen. I jämförelse med andra länder har Sverige en stark utgångsposition med stora överskott i bytesbalansen och starka statsfinanser.

Riksbanken publicerar varje år ett underlag till den utvärdering av penningpolitiken som riksdagens finansutskott gör. En viktig beståndsdel i en utvärdering av penningpolitiken är analys av träffsäkerheten i de publicerade prognoserna. I utvärderingsunderlaget jämförs Riksbankens publicerade prognoser med prognoser från andra professionella konjunkturbedömare.